Idag var jag nästan helt fri från träningsvärken. Så jag kastade mig ut efter jobbet för att hinna med en runda före kvällsmaten. Det har varit plusgrader och regn hela dagen så snön var nu slask eller vatten på cykelbanorna. Hade blivit superblöt i mina Vibram Speed så jag valde New Balance minimus road. Kastade på mig pannlampa också för att mota bort mörkret. Första kilometern gick på 4:50, puls 153 bpm och kändes normalt. Andra gick på 4:43, men snittpulsen steg till 170 bpm och det började ta emot. Det avgjorde vägvalet. Vek av och tog min gamla fyra. Tredje kilometern på den rundan är först lite utför och sen rätt brant upp. Köpslog med mig själv om jag skulle hålla tempot eller vika ner mig och hålla en lägre puls istället. Åsnan i mig vann och jag knegade på i 4:51 och snittpulsen steg till 174 bpm. Sen var det bara en kilometer kvar så jag plågade mig hem sista kilometern på 4:48 och pulsen steg till 175 bpm. Var rejält slut när jag kom hem och vägen tillbaka till god form kändes riktigt lång. När jag kom in och stretchade jämförde jag dagens 19:13 med tidigare för samma runda. Det var ganska uppmuntrande att se att dagens tid faktiskt var den 3 bästa av de 9 gånger jag sprungit den rundan och inte var så långt efter bästatiden 18:49. Det är bra med lite perspektiv. Dock satte jag bästatiden i mars då formen inte heller var så super. Antagligen hade den rykt all världens väg om jag sprungit rundan i oktober. Nåja, det var i alla fall inte katastrof och foten höll. Fick inga känningar alls i foten faktiskt. Ska starta upp lite försiktigt, men en liknande runda till vågar jag nog springa den här veckan. Härligt!