Efter ett långt och fruktlöst sökande efter skidvallan åkte jag ovallat bort till min kollega. Skidspåren bort till honom varierade från dåliga till obefintliga och efter ett tvärt litet gupp sopade jag dit rejält och blev liggande som en sköldpadda på rygg. Med mycket möda och stort besvär kom jag på rätt köl igen och kunde fortsätta. Sträckan var 1,3 km och avverkades på förskräckliga 11:54! Snacka om bambi på hal is. Sen lånade jag lite valla av Johan och så åkte vi bort till Fyllerydsskogen där det brukar finnas bra spår. Det var hyggliga spår där. Vi gick in för att åka 2,5 km. Efter en dryg kilometer hade jag rätt bra fart i en utförsbacke när spåret delade på sig. Kunde inte välja vilket av de fem alternativen jag skulle ta. Resultatet blev en praktvurpa i hög fart så snön yrde. Johan kom efter mig och gjorde ett eget magplask för att undvika krock. Efter en dryg minuts strul kom vi iväg igen. Lite senare kom vi till vägskälet mellan 2,5 km och 5 km. Då var vi pigga och valde att fortsätta på femkilometersslingan. Vallningen var halvbra kan man säga. Glidet var bra och fästet i det närmaste obefintligt. Det frös på under skidorna hela tiden. Under förutsättningarna tyckte jag det flöt på bra ändå och fick en känsla att vi borde avverkat en fyra kilometer kanske. Frågade Johan som har koll på rundan om vi började närma oss slutet. Det nedslående svaret var att vi bara var halvvägs. Det gick rakt in i ryggen som reagerade med att signalera för kramp. Slutade med dubbelstakningen och började diagonala. Gick si sådär att diagonala utan fäste. Gjorde en mindre vurpa till i en utförsbacke och lyckades även slå kors på skidorna på slätan en gång när jag lyfte blicken för att se mig om. Vi åkte de fem kilometrarna på den förskräckliga tiden 30:19, min snittpuls låg på 164 bpm och mot slutet fick jag upp max i hela 180 bpm. Det var mycket jobbigare att åka skidor än jag mindes. Med svajig teknik och bakhalt får man minsann slita, men jag ser det ändå som en stor framgång. Blev riktigt trött i fötterna, men jag känner inte av skadeproblemet i vänsterfoten. Det här är nog kanonträning för min svaga fot!
längdskidor, pulsmätare, snö, träningsdagbok, vinter
Kommentera