Foten är varken bättre eller sämre än häromdagen, men nu är det verkligen rätt underlag för att testa vinterskorna! Hård packad snö, lite blankis under och halvdåligt skrapade cykelvägar. Perfekt för att testa hur spikskorna funkar till vinterlöpning. Då får man helt enkelt bita ihop lite. Så jag skruvade i de långa dubben i mina New Balance M700 XCS och stack iväg på en liten testrunda. Funkade bra. Ingen halka på packad snö och is, men otrevligt klickande och knastrande ljud mot asfalt och grus när det var renskrapade partier. Det lät äckligt så jag höll mig ifrån de barskrapade partierna så mycket det gick. Efter en kilometer tog jag en sväng in på en skogsstig som det hade gått lite folk på. Det var väldigt knölig och ojämnt underlag i den nertrampade snön. Jag hade inga problem med bakhalt om man säger så, men det kändes vingligt och riskabelt för stukning i sidled så jag hittade ut till cykelvägen igen efter ett par hundra meter. Sen sprang jag en dryg kilometer till på grusvägarna. Det var riktigt mysigt bland de upplysta husen i snön och mörkret och jag hade gärna sprungit mycket mer om inte vänsterfoten börjat ömma i leden. Så jag avslutade efter 2,7 km i snittfart strax under 5 min/km och snittpuls 161 bpm.

Så här såg dubbarna ut före jag sprang dagens 2,7 km.

Snörade av mig skorna och blev smått chockad när jag såg dubbarna på skorna. Oj, vilket slitage! De var 7 mm långa före rundan och de kortaste var bara 3 mm efteråt. Kanske slits de inte lika hårt nästa gång när de inte sticker ut så mycket, men känslan är att jag måste köpa ett storpack extra spikes att skruva i. Idag visade termometern -10, hade mina Gore Mythos tights och Aclimakallingarna. Inga problem alls med kylan, men 13 minuter löpning är ju inte någon lång stund heller.