Efter en till synes oändligt långt, mörk och geggig höst hade termometern krypit ner till – 6 grader idag. Trevligt med lite omväxling! Dags att prova vinterprylarna. Idag började jag med att testa vinterkallingarna som jag köpte i veckan. Aclima warmwool boxer shorts. Det är ganska långbenta kalsonger av merino-ull. Och över dem fick nya favorittajtsen från Gore bekänna färg i kylan. Sen iväg ut. Eftersom jag hade lyxen att springa i dagsljus passade jag på att en runda på skogsstigarna i vildsvinens land som jag undviker när det är mörkt. Jag vet  inte hur vildsvin reagerar om de får en pannlampa i nosen. Vore inte kul om de skulle ilskna till.

Har bara varit minusgrader i en dag eller två nu, men det var redan tjäle och stenhårt på grusvägar och stigar. Så idag kändes småstenarna tydligt genom mina Vibram Speed. Efter några hundra meters löpning mötte jag en grupp på ett tiotal löpare. Efter mötet kastade jag ett öga på Runmeters pulsmätare och såg att den var helt blank! Efter en del fibblande med pulsbandet och omstart av appen kom den igång. Sen sprang jag några hundra meter och såg att den hade lagt av igen. La handen över klossen på pulsbandet på bröstet och insåg att den kom igång då. Verkar lite som Wahoos pulsband kanske inte klarar av kylan. I förebyggande syfte gnuggade jag pulsbandet varmt lite av och till under resten av rundan. Den första ryckiga kilmoetern gick på fem minuter. Den andra kilometern flöt på normalt i femminuterstempo och precis vid två kilometerspasseringen mötte jag på ännu en grupp löpare. Har inte mött på en enda löpare på flera veckor under mina kvällsrundor. Tydligen undviker andra mörkret ännu mer än jag. På den tredje kilometern kände jag att fotleden började tröttna en aning, men det gick bra att springa ändå. Gick på 4:55 och det kändes ok, men inte så lättsamt som det uppmätta pulssnittet på 140 bpm. Ökade tempot en aning i ett svagt nedförslut. Kändes bra så jag ökade lite till. Kollade inte på Runmeter, men tyckte att det borde vara typ 4:30. Sen försökte jag hålla farten i den sista branta uppförsbacken och det blev förbannat jobbigt. Kände mig rätt besviken och antog att formen rasat ihop helt. Kollade Runmeters tempokurva och blev glad igen. Jag hade först ökat till 4:30-tempo i 500 meter, sen ökat till 3:52-tempo i 400 meter och grisat mig upp för branten i 4:02!  I den farten kan jag köpa att det tar emot. Pulsbandet mätte upp snittpulsen till 112 bpm på slutet. Uppenbart galet så nu ska jag testa det lite hemma i värmen och se om jag kan få det att bli stabilt igen.

Och hur funkade Aclimas lyxkallingar och Goretightsen i kylan? Helt ok, frös inget om benen eller rumpan. Bara snorren blev lite nerkyld. Så för korta rundor i minus fem får kombinationen godkänt. Hur det funkar på längre pass eller i ännu lägre temperaturer återstår att se.