Spring mot cancer

Steg för steg, en löpares kamp mot cancer

asfalt, CREE XM-L T6 1600Lm LED Headlamp, fotproblem, Gore Mythos tights, Konditionsträning, Löpning, mörkerlöpning, New Balance Minimus Road, New Balance R00, pannlampa, Runmeter, Sennheiser PMX 680i sports, träningsdagbok

Formen dalar

I mitten på oktober gick jag från klarhet till klarhet. Fick hybris och drog på mig en fotskada. Sedan dess har jag bara kunnat springa en eller två kortare testrundor per vecka. Var nyss ute i mörkret. Tog en fegisrunda med pannlampan på lågljus på cykelvägarna runt hemmet så jag skulle kunna avbryta smidigt om foten skulle kajka ur. Inledde första halvkilometern i lättsam 5:30-fart. Sen höll jag mig runt fem i två kilometer. Det började kännas småjobbigt rent konditionsmässigt strax före tre sprungna kilometer. Började förnimma obehaget runt vänsterfotens led då också. Provade att öka farten och springa med mera flyt i steget. Känslan i foten släppte något. Tyvärr var riktigt jobbigt. Pulsen stegrade från 170 till 180 bpm på sista kilometern. Det var tungt idag och ändå sprang jag bara 4 km. Fotskadan har skapat ett moment22. Om jag inte springer alls ödelägger jag det jag byggt upp senaste året, men så fort jag springer så reagerar foten lite negativt så jag måste göra uppehåll. Nu efter dusch och lite bloggande känns foten väldigt nära normal igen.

2 Kommentarer

  1. Förstår frustrationen. Jag springer med liiite känningar i ena knät. Man vill liksom inte släppa löpningen helt så länge de funkar. Men frågan är när det över från kämpaglöd, till idioti…? 😉

Kommentera

Tema av Anders Norén