Vänsterfoten kändes normal när jag vaknade i morse. Efter att vägt för- och nackdelar beslutade jag mig för en liten testjogg före lunch. Det var 10 grader, dimmigt och riktigt bra löpväder. Längtan efter att ösa på och maxa ett varv runt sjön var stor, men jag höll igen. Trippade försiktigt en kilometer på min vanliga rutt på 5:06. Kändes helt ok. Funderade på om jag skulle vända och köra samma sträcka fram och tillbaka så jag skulle ha nära hem om jag skulle behöva avbryta. Fortsatte en liten bit till, rundade en bro och vände efter drygt 1,5 km. I en svag nedförsbacke kände jag av vänsterfoten en aning. Efter lite experimenterade med steget kom jag fram till att det kändes bäst när jag landade helt platt mitt på foten. Lät riktigt Kalle Anka, men så fick det bli. Joggade försiktigt hem och höll mig på gränsen där jag bara kunde förnimma fotsmärtan. Tråkigt att bara kunna springa 3,7 kilometer för att foten säger ifrån. Noterade snittpuls 157 bpm på dagens runda. Foten har dock blivit bättre för den har inte svullnat upp igen efter rundan.