Hade uppehåll från löpningen igår för att vänsterfoten skulle få återhämta sig. Har inte känt något obehag i foten under dagen så jag snörade på mig mina Minimus Trail och gav mig iväg på en testrunda. Kroppen kändes lätt och första kilometern gick på 4:36 med snittpuls 146 bpm. Glatt överraskad tog jag andra sträckan på 4:32 och medelpulsen steg till165 bpm. Sprang den tredje km på lite slingrigare skogsstig, höll farten på 4:33, men pulsen steg till 172 bpm och mot slutet kände jag en aning domnande i vänsterfoten igen. Visste att jag låg en bra bit under mitt pers på rundan,bröt mot mitt nyårslöfte att lyssna på kroppen och fortsatte i samma tempo. Hade bara lätt känning i foten, men ganska snart steg pulsen till 180. Sneglade på appen som visade på 3,5 km lite drygt och jag tog ut ett märke som jag hade för mig skulle vara 3,9 km och bet ihop. Kändes som att det gick ursakta mot slutet och jag grinade illa och slog av appen vid märket. 3,94 km. “Ähh, va fan”, muttrade jag och fortsatte tills appen pep  på 4,00. Med stoppstrulet gick 4 km på 18:19 idag. En fin putsning på 86 sekunder av mitt gamla 19:45. Trodde verkligen att jag tappat farten på slutet när jag var trött och hade lite fotkänning, men tempokurvan visade att jag faktiskt sprang i 4:00fart sista 200. Förvånande och glädjande. Knappade in mitt nya personbästa i www.mcmillanrunning.com/calculator och konstaterade att det  motsvarar ett pers på 48:35 på milen. Eftersom mitt personbästa  på min milrunda är 47:51 så imponeras jag än en gång av hur exakt den förutspår min kapacitet. Knappade in 47:51 och fick fram att jag borde klara 4000 på 18:02 och det hade nog varit helt möjligt om jag inte sprungit på den smala skogsstigen eller startat om från stillstående på slutet.  Betydligt mindre glädjande att det dunkade rejält i hela vänsterfoten när jag satte mig ner efter passet. Dunkandet och smärtan går dock ner ganska fort. Nu en timma senare känns det nästan inte alls. Imorgon blir det vilodag igen.