Råkade vakna lite över fem i morse och mådde småmysko. Steg upp och kände mig rastlös. Kom att tänka på att jag måste hjälpa sonens lag att bemanna Östers nya arena ikväll och att jag inte kan springa som planerat då. Beslutade mig för att testa mina nya Adidas-tights som jag hittade på rean igår.Verkade kallt ute så jag slängde också på mig löparjackan. Kände bums att högervaden var stel. Vek av från min tänkta rutt efter ett par hundra meter och sprang ett kort varv nere vid sjön så jag skulle ha nära hem om det blev för jäkligt. Första km gick på 4:45. Provade taktiken att ont ska fördrivas med ont och sprang lite snabbare. Andra km gick på 4:26 och vaden kändes lika tung som på första. Var lite mitt emellan ett helt och ett halvt varv och fortsatte springa när jag passerade mitt hus. 200 meter senare passerade jag 3 km på 13:54 och då tänkte jag att kanske skulle kunna pressa mig under 18 på fyra. Ökade på farten igen. Gick bra första femhundra, men sen gick jag in i väggen. Vaden var inte längre problemet, men pulsen rusade upp över 180. Det var skitjobbigt att hålla farten under 4 min/km och jag gick på spygränsen när jag klockade av. Runmeter visade då 3,9km , 17:48 och puls 185. Resultatmässigt är 4:34 och puls 168 helt ok, men det var vidrigt jobbigt idag. Morgonlöpning är grisigt.
Konditionsträning, Löpning, New Balance Minimus Trail, New Balance MT00, pulsmätare, Runmeter, Stel vad, Träning, träningsdagbok
Kommentera