Skruvade i alla dubbarna i mina nya Asics Hyper-XC och gjorde ett litet löptest. Promenerade försiktigt på asfalten ner till gräset utmed villaområdet. Sen sprang jag lite fartlek på grönområdets gräs mellan körsbärsträden. Först kändes det väldigt lätt och fint, men när jag kom in på lite knöligare mark där vildsvinen bökat upp gräset kändes det vingligt. Det var längesen sist, men jag har stukat fötterna många gånger förr och blir alltid lika rädd när fötterna vippar till vid ankeln. Sprang sen slalom för att undvika de knöliga delarna. Runmeter annonserade ut att första km gått på 4:24. Klev ut från gräset och tog några försiktiga teststeg på grusvägen. Skorna kändes betydligt stabilade på grusvägen än på det knöliga gräset. Växlade tempo och underlag mellan fort, långsamt och grus och gräs som andan föll på. Bara någon enstaka gång på gruset  kunde jag känna dubbarna trycka mot foten. Det hände antagligen när jag råkade trampa på en sten. Men det var inte så farligt så jag kände mig tryggare och ökade farten lite mot slutet. Då kändes lite vinglighet i steget även på gruset. Kan bero på att skorna är smalare framme i tårna än Minimus och Vibram eller så är det de 4 mm i heel drop som spökar med mitt löpsteg. Hursomhelst var det jobbigt att fartleka 2000 meter slalom med fyra tvära vändningar på 8:42. Hade ingen pulsmätare på mig, men den hade bergis gått över 185 bpm på sista 200 meterna för det var inte långt från spykänslan när jag stannade av och lunkade hem.