Provade att springa bort stelheten igår inför dagens planenliga runda. Det fungerade till 50 procent. Vänsterbenet kändes helt fräsht, men höger vad var fortfarande stel när jag gav mig iväg nu ikväll. Hoppades att den skulle mjukna till efter hand, men icke. Den blev bara stelare och tyngre för varje meter och det började också kännas lite i benhinnan. Så jag tänkte på mitt nyårslöfte att lyssna på kroppen och vände om. Det blev bara drygt två kilometer med ömma tassande steg i 5:30fart. Snittpulsen blev 147 bpm och max stannade på 159 bpm. Det var knäppt jag blev svettig i kläderna, men det känns för jävla stelt nu efteråt så det var absolut rätt beslut att avbryta. När jag slog av Runmeter för att gå hem noterade jag att det är väldigt vad vildsvinen har varit och grävt överallt jämte spåret. Gillar inte hästar i spåren, men det är nog värre att springa mellan en sugga och hennes kultingar kanske.