En oväntad och högst ovälkommen huvudvärk har stoppat mig från löpningen i två dagar nu, men idag kändes det bra. Osäker på om “sjukan” gått över började jag springa lite lätt på en förutsättningslös runda. Avverkade första kilometern på 4:57 och låga 144 bpm i puls. Bibehöll den låga farten och allt kändes fint, ändå steg pulsen till 158 i snitt. Jag höll koll på pulsen och försökte hålla mig runt 160. Det gick skapligt och när jag sprungit sex kilometer hade jag hållit nästan exakt 5 minuter per kilometer och pulsen hade stigit till 164. Sen blev det varmare och jobbigare på grusvägarna på den sjätte kilometern och inte minst i den branta backen på den sjunde. Höll fortfarande 5min/km, men pulsen hade ökat till 169. Vaderna började bli lite tunga också så det blev till att bita ihop. Kamplusten gav en oavsiktlig tempohöjning  på km 8,9 och 10. Farten blev cirka 4:45 i snitt och när jag passerade 10 km på 49:32 försökte jag sänka farten och se om jag kunde få ner pulsen som då peakede på 178. Sprang sista 1,3 km på 5:13/km och pulsen sjönk till 175. Inte mycket, men det var glädjande att jag trots allt kan sänka farten något för att återhämta mig. Kändes inte alls som något rekord när jag slog av Runmeter, men det var det faktiskt. 56:01 är min bästa tid runt sjön så det lönar sig att hålla jämn fart. Hade dricka med mig idag och trots att det var varmt lyckades jag bara peta i mig 1 dl. Det är svårt att dricka från sugflaska när man springer.