Har haft lite rosslig röst ett par dagar och inte vågat träna något. Tyckte jag lät normal på rösten i morse och solen sken så jag blev sugen att springa runt Bergundasjön. Cyklade till jobbet på grusvägen igår och hjulen sög fast i geggan så jag valde bort mina tåskor för att inte bli blöt om fötterna. Tog New Balance Minumus trail idag. Eftersom jag inte sprungit någon längre sträcka på ett tag var planen att känna mig för och vända om vid behov. Solen sken, jag sjönk inte ner i geggan och första kilometern gick problemfritt på 4:45. Andra kilometern gick också fint på 4:52. På tredje kilometern började näsan rinna, men annars gick allt fint. Fortsatte springa och fräsa snor på fjärde. Trampade ner i lite lömska hål efter tjällossningen och det var lite jobbigt att hålla tempot. Femte kilometern kändes det jobbigt, men jag höll trots allt fart under 5 minuter. När jag passerade sundetbron och ungefär halva sträckan runt sjön var det tungt, men meningslöst att vända om så jag fortsatte. Sjätte kilometern gick förbryllande nog också under 5 minuter per km och det kändes uppmuntrande att höra att jag hade mindre och mindre kvar och låg en bra bit under mitt personbästa. Nu var det ett riktigt snyta, snora, fräsa helsike i den starka motvinden och jag kände mig helt färdig så jag stoppade Runmeter när jag avslutat 7 km. Sen promenerade jag hem sista fyra kilometerna och njöt av vårvädret. Nu när jag studerar pulsdatat ser jag att det var ett klokt val att lyssna på kroppen och ge upp efter 7 km. Första kilometern låg jag på mina vanliga 163bpm, sen bara ökade pulsen för varje kilometer. Sista tre kilometerna låg jag på höga 180 i snitt! Förkylningen sitter alltså fortfarande i tyvärr. Noterade även lätt känning i höger knä under promenaden, men det släppte snabbt.