Idag har jag haft på mig pulsmätaren nästan hela dagen. Först när jag cyklade till jobbet. Det gav ett snitt på  122 slag per minut. Sen lät jag den vara på under arbetsdagen och mätte upp ett snitt på 68 slag per minut. Det krävs ingen större analys för att inse att det moderna arbetslivet inte bygger kondition.

Nyss när grabben somnat drog jag på mig löparkläderna och tog mig en liten runda. Jag sprang planlöst år ett nytt håll bland villorna. Det var lite halkigt så jag tog det lugnt i början. Efter fyra kilometer räknade jag ut att jag borde ha drygt en kilometer kvar hem, allt kändes fint så jag ökade tempot till något som kändes relativt ansträngande för att se om jag fortfarande bara har en växel. Benen gav som vanligt inget vidare svar och sista kilometern avverkades på 4:30.