Jag är väl ingen morgonmänniska. Samtidigt som helgerna tog slut och jag blev tvungen att stiga upp klockan 06.00 igen så tappade jag träningslusten för både tennis och löpning. Man går till jobbet när det är mörkt och man kommer hem när det är mörkt och jag gillar inte alls att springa i mörker. Sprang nyss knappt fyra kilometer i mitt vanliga tempo, men pulsen var 5 slag högre än vanligt. Jag blir helt nervig och hoppar till som en ekorre så fort nåt skramlar eller prasslar till där ute i mörkret. Har varit lite öm i en häl och haft småkänningar i benhinnorna ett par dagar, men det löste upp sig efter en kilometer ungefär så det var helt rätt att ta en runda. Bekräftar klyschan att kroppen är gjord för rörelse.