Satte iväg på en runda runt sjön i eftermiddag. Efter 2,5 kilometer träffade jag på Kjell i bokskogen. Fick sätta Runmeter på paus och prata lite fiske med honom. Han varnade för ett par nerblåsta träd som han sett på sin promenad. Egentligen hade jag bara tänkt springa 6-7 kilometer idag, men med avbrottet så valde jag att fortsätta hela varvet runt södra Bergundasjön. Det blåste mycket(både med, mot och sidvind) idag, knakade rejält i träden och jag fick springa runt eller hoppa över ett par trädstammar som fallit ner över vägen. Efter fem kilometer blev jag trött på att svettas om händerna och knölade ner varntarna i fickorna. Nu vet jag – vantar behövs bara när det spöregnar eller är kallare än minus fem grader. När jag avverkat 7 kilometer blev jag tung i vaderna och i nerförsbacken vid cirka 8 kilometer orkade jag inte hålla emot i nerförsbacken. En kilometer senare kändes det i högerknät att jag rusat på lite okontrollerat i backen tidigare och jag fick trippa för att spara knät sista kilometern. Känns helt ok i knät nu när jag stretchat och varvat ner, men vaderna lär krampa ihop och ge en sjuhelsikes träningsvärk i morgon. Noterade ännu en gång att det blir becksvart redan före klockan blivit fyra och då trampade jag givetvis ner i lite pölar och blev dyngsur om fötterna. Pulsmätaren visade att jag låg på mellan 158 och 170 slag per minut idag. Det förvånar mig, enligt pulstabellerna jag läst så betyder det att jag ligger i den anaeroba zonen som förknippas med hård ansträngning och intervaller. Jag tycker inte det känns så jäkla jobbigt.