naturligasteg

Steg för steg, krona för krona, en löpares kamp mot cancer

Varför minimalistisk löpning?

1832 fick Wait Webster patent på en metod för att fästa gummisulor mot läder. Det skapade helt nya möjligheter för att skapa skor. Från detta gick utvecklingen framåt i olika steg. När en löpare blev fotograferad med sina löparskor efter sin seger på 10000m vid OS i Montreal 1976 ökade intresset enormt. Idag finns det i princip ingen som springer utan löparskor. Jo, förresten, det finns faktiskt folk som springer barfota för att de tycker de är bättre. Varför då?

Människan har sprungit under hela sin existens. För flera miljoner år sedan sprang man för att undvika att bli uppäten av rovdjur eller dödad av fientliga människor. Det finns också en hel del som tyder på att människor sprungit långa distanser för att trötta ut sina byten under jakt. Under säkert 99,99% av vår tid har vi sprungit barfota på jorden och fötterna har utvecklats för att göra det på bästa möjliga sätt. Foten är en enormt avancerad konstruktion av en mängd senor, ben och små muskler som reagerar efter kontakten med underlaget. Vi vet alla att man inte går barfota direkt på hälen, det gör ont. Vi är inte konstruerade så.

Vad händer med foten när man springer i löparskor?

I korthet: Med skor förändras hur man sätter i fötterna och fotens muskler tränas mindre.

Exakt vad som händer beror på vilken modell av skor man springer i. Men rent generellt sett kan man säga att ju stelare sula skon och desto mer dämpande material som finns i skon desto mer förändras fotens kontakt med underlaget. En sak som märks tydligt är att när du trampar på något ojämnt som till exempel en rot på marken barfota så reagerar foten omedelbart med att anpassa sig och forma sig runt ojämnheten så mycket den kan. Om du trampar på samma rot med en platt stel skosula kan foten inte reagera med att forma fotsulan. Det som händer istället är att fotledens muskler arbetar med att hålla foten hel stabil så att du kan balansera på roten. Om fotleden inte hittar balansen så vickar foten i sidled. Eventuellt glider du av roten och vill det sig illa så orkar inte fotleden och du stukar den. På en mindre nivå på undersidan förändras fotens styrka i de små musklerna inne i foten för när du bär skor som tar bort mycket att fotens kontakt med marken finns det många små muskler som inte längre får samma träning eftersom de inte behöver jobba med att anpassa sig till underlaget. Det här är en process som går sakta och tar många år.

Skillnaden mellan barfota och minimalistisk löpning?

Barfota = helt utan skor.

Minimalistiskt = så tunna skor som möjligt.

Att springa helt barfota är inte så enkelt. I synnerhet inte för den som sprungit länge i skor. Vägarna är fulla av små hinder som vassa stenar, bitar från glasflaskor och annat som kan skada ömma fotsulor. Den som går och springer mycket helt barfota utvecklar med tiden hårdare hud som står emot en hel del, men vägen dit kan vara för lång och svår. För den som vill uppleva att springa med barfota känsla och därmed stärka sina fötter finns därför ett alternativ som kallas minimalistika löparskor. Det finns många olika märken och modeller av minimalistiska skor. Gemensamt för dem alla är att de har en tunn och flexibel sula som gör att foten kan känna av underlaget och reagera så naturligt som möjligt. De flesta av dem har så kallat Zero drop. Det betyder att de inte är uppbyggda med en högre sula under hälen. En del tycker att det är bekvämare att ha en sko med lågt drop och därför finns det minimalistiska skor med 2-6mm drop. Många tror att Minimalistiska skor måste vara så kallade tåskor (Vibram Fivefingers), men det finns många andra varianter. Jag har testat massor av märken och modeller. Jag föredrar Fivefingers, men det finns andra som älskar Luna-sandals, Vivobarefoot eller JoeNimble för att nämna några. Det finns nog inget annat sätt än att prova sig fram.

När upptäckte jag att jag behövde springa minimalistiskt?

När jag av en slump upptäckte att jag kunde gå med mindre smärtor i Fivefingers än i alla andra skor jag provat.

Under större delen av 1990talet tränade jag innebandy och volleyboll. Jag sprang också en del. Efter några år började jag få ont i ett knä. Personal i sportbutiker och lagkamrater tipsade mig om dämpade skor som skulle ta bort smärtan. Det fungerade till en viss del, men inte helt. Så jag sökte upp sjukvården där ortopeder tipsade om inlägg som skulle förändra fotens vinkel och minska belastningen på knäts utsida. Vips försvann knäproblemet, men istället började jag få mer och mer ont i knäna. För att kompensera det köpte jag de mest megasuperdämpade gelfyllda sulorna som fanns. Länge gick det bra att spela beachvolleyboll i den mjuka sanden, men 1999 gjorde det till och med för ont i hälarna att landa i sanden. Efter att träffat två ortopeder till som oberoende av varandra dömde ut mina hälar som kroniskt förslitna la jag av med att idrott i flera år.

Jag led med mina smärtande hälar varje minut jag stod upp i många år. Det var inte förrän jag träffade en naprapat på Östermalm 2003 som jag fick upp ögonen för att det kanske inte var kroniskt. Han gav mig en behandling under fötterna, i vaderna och i höfterna och gav mig recept på att gå barfota och göra olika fotmuskelstärkande övningar. Jag var då i ett så dåligt tillstånd att när jag gick barfota och råkade sätta i hälen det minsta skrek jag av smärta. Så det kändes helt tokigt, men efter varje behandling så blev jag en liten aning bättre. Jag försökte springa lite barfota, men jag var för ömhudad under hela foten så fort jag trampade på grovt grus gjorde det också ont. Så jag avskrev barfota som omöjligt.

2009 köpte jag av en slump mina första minimalistiska skor. Ett par Vibram KSO. Jag köpte dem för att ha i kanoten för att fiska, men upptäckte snart att de fungerade bra till att gå i och senare även att springa i. Den tunna gummisulan skyddade min ömma hud mot det vassa gruset, men de visade sig vara tunna nog för att min fot skulle uppfatta det som barfota att springa. Från detta har det bara gått uppåt för mina fötter. Musklerna har stärkts, mitt löpsteg förändrades från hälisättning till en bättre landning på fram och mellanfoten. Idag har jag inga problem med hälarna.

Tema av Anders Norén