naturligasteg

Steg för steg, krona för krona, en löpares kamp mot cancer

Altra King MT 1.5, känsla = normal, Södra bergundasjön 11,5km, sol, solsken, trailrunning, träningsdagbok

Vad har jag gett mig in på?

Idag har jag kastat mig in i två utmaningar. En betydligt värre än den andra.

Igår sprang jag en trailmil. När jag kom hem grävde jag upp ett trädgårdsland. När jag nästan grävt färdigt slarvade jag. Jag satte foten på kanten av spaden och tryckte till. Sulan vek sig och foten halkade av och foten fick sig en smäll mot metallen. Foten blev bättre under natten, men det kändes inte helt hundra i morse så jag skrev till gänget att jag skulle stå över dagens runda.

Jag satte mig i solen och läste lite på mobilen. När jag bläddrade i forumen såg jag en text från en annan löpare som laddar för att gå igenom en tuff cellgiftsbehandling. När han är färdig med behandlingen ska han springa Ultravasan. Vafalls? Ska han springa Ultravasan sen? Wow, tänkte jag. Det var som tusan. Då hänger jag med. Klart han ska få lite sällskap. Och innan jag hade tänkt igenom det hade jag skrivit att jag lovar att springa UltraVasan 2021. I eftertankens kranka blekhet kom minnena av fjolårets marathondebut tillbaka. Det var verkligen ingen höjdare att ligga på gräset på Östermalm och kippa efter luft som en fisk. UltraVasan45 är lite längre och trail. Det kommer att bli tufft, men fixar han cancern så ska jag så klart springa med honom.

Planerar att springa UltraVasan2021 i den här läckra tröjan! Vill du också ha en? Hör av dig omgående. Beställer den här veckan.

Lite senare på eftermiddagen kändes foten bättre. Det är visserligen långt till 2021, men bäst att börja träna med en gång tänkte jag och messade gänget att jag hänger med på dagens löprunda.

Det var solsken, varmt och kortärmat löpväder. Foten där jag slagit emot spaden ömmade lite när vi gav oss iväg, men det kändes mest bara ömt och inte på ett oroande vis som om något varit brutet. Först sprang vi trail på lite nya stigar för mig. Jag var inte direkt pigg så det var svårt att följa i 5:30-fart. Efter en kilometer ungefär började jag sladda lite tillsammans med en annan kille som hade ovanligt hög puls. Han befarade att han kanske höll på att bli förkyld eller nåt. Jag hade inget emot att ligga och bromsa tåget lite.

Efter cirka sex kilometer var vi en bit in på min vanliga runda runt sjön och tätduon ville utforska nere vid sjökanten. Det var förvisso många år sedan, men jag försökte gå där med fiskespö som barn och mindes det som trasslig terräng. Ingen fin trail. Så med ömmande fot sa jag till löparen jämte mig att jag tog grusvägen i stället. Jag började springa uppför den stora backen medan de andra trasslade sig fram nedanför vid sjökanten.

När jag var på andra sidan backen så stannade jag upp en kort stund och tittade efter dem. Såg dem varken framför mig, bakom mig eller någonstans i skogen så jag fortsatte framåt. Var de framför eller bakom mig? Kändes troligare att de låg före mig så jag valde att springa framåt för att kunna se bättre bakom kurvan. Sprang i normalt tempo. När jag kommit längre fram såg jag dem inte där heller och inte på grusvägen bak upp mot backen heller.

Kanske hade de valt att fortsätta springa på andra stigar där inne i skogen. Hursomhelst hade jag ingen mobil med mig och alla i gruppen hittar runt sjön så jag kunde fortsätta solo.

En kilometer senare mötte jag ett par på cykel. En av dem såg ut som en gammal klasskamrat som jobbar som läkare. Hon hade inte känt igen mig som patient när vi mötts i korridoren när jag jag gick omkring med sondslang i näsan och droppställning. Idag hade hon inte känt igen mig med keps och solglasögon. De skulle troligen myscykla runt sjön och vi skulle mötas på andra sidan. De skulle nog ha 6 kilometer och jag 5 innan de var runt sjön och kom till stan. De skulle säkert cykla snabbare än 6 min/km, men tanken på om vi skulle ses igen var lite intressant. Så jag ökade tempot en aning och började fundera på var ett eventuellt möte skulle ske.

Vid första tänkbara mötespunkten i bokskogen syntes de inte till. Däremot hamnade jag bakom ett äldre cyklande par. De cyklade precis i min 5:30 fart så jag låg bakom dem en kilometer ungefär. Vid nästa tänkbara mötespunkt syntes de inte heller till. De hade säkert passerat före mig. jag fortsatte hemåt. När jag hade mindre än 500 meter kvar hem kom de cyklande mot mig. Så jag ropade hej. Vi pratade ett par minuter och hon sa att jag såg väldigt oberörd ut för att ha sprungit runt hela sjön. Det var roligt att höra, men jag lyfte fram att jag inte alls var helt oberörd. När jag började springa igen efter den korta pratstunden hade pulsen rasat från 161 bpm till 122 bpm så jag kände mig väldigt fräsh och pigg och sprang lätt de sista 500 meterna i lite snabbare tempo.

Foten kändes varken bättre eller sämre efter fotrundan, men det var nog rätt korkat att jag chansade. Skönt att det gick bra. Det var längesen jag sprang på längre rundor två dagar i rad.

    Löpningen i siffror

  • Distans: 13640 m
  • Löptid: 01:20:09 tim/min/sek
  • Hastighet: 10.21 km/timme
  • Tempo: 05:52 min/km
  • puls: 157 slag/min
             är 82% av maxpuls och 74% av HRR
  • Förbränning: 911 cal
  • Stegfrekvens: 171 steg/min

Kommentera

Tema av Anders Norén