naturligasteg

Steg för steg, krona för krona, en löpares kamp mot cancer

1 mil, BN3TH kalsonger, Känning, känsla = normal, Minimalistisk löpning, owayo, Owayo, Seedningslopp, skenbensbesvär, sol, springmotcancer.se, Varvetmilen, Vibram Fivefingers Bikila LS

Racerapport: Varvetmilen Växjö 2019

Idag var det alltså dags att göra tävlingspremiär. Första gången i livet jag springer någonting med nummerlapp på bröstet. Nybörjare som jag är tog jag hjälp av löparklubbsordförande Roland Gustbée för att fästa lappen.

Efter att ha fixat lappen gick jag lite fram och tillbaka i det härliga solskenet och pratade med klubbfolket i en dryg kvart innan jag gick ner mot startlinjen. Det uppgavs vara cirka tre hundra som skulle starta. Jag ställde mig i den främre fjärdedelen för de som siktade på en tid strax under 50 minuter. När jag stod där hittade en man som jag sprungit jämte på ett par träningspass och det kändes perfekt att haka på honom för att inte ryckas med i något övertempo.

Starten gick och jag hängde på hans rygg. Det kändes lätt och fint och jag blev väldigt överraskad när jag såg att klockan visade pace 4:06. Efter ett par hundra meter saktade tempot ner och klockan visade 4:45. Den farten höll han perfekt i två kilometer och allt kändes lätt och fint, men sen började jag känna en stelhet/kramp på utsidan av höger skenben. Kan inte minnas att jag känt av det på evigheter så jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det.

Klart man måste vinka och se glad ut även om man är plågad. / Foto: Niklas Lundgren

Efter den andra kilometern dippade tempot ner mot fem så jag gick upp för att dra oss under fem igen. Jag vet att han låg och följde mig, men skenbenet började plåga mig mer och mer så jag märkte aldrig när han släppte min rygg. Kanske var det i den slingriga delen runt Södra efter tre kilometer. Vid passeringen stod Niklas med sin familj och hejjade på och tog ett par bilder. Ett par hundra meter längre fram stod Tommy från jobbet och peppade och längre fram även Vibrån-paret som styrde oss rätt vid en kurva och hejjade. Det behövdes för det kändes tungt att ha skenbensproblem redan innan jag sprungit halva loppet.

Passerade första varvet på 23:nånting. Exakt vad kunde jag inte se, men att jag låg under 24 kändes ok. Konditionsmässigt kände jag mig inte supersliten så om jag kunde hantera skenbenet skulle jag kanske kunna öka lite eller i alla fall inte rasa ner under 50 som sluttid.

Höll mig strax under fem minuter per kilometer i inledningen på andra varvet. Skenbenskrampen var med mig i varje steg. Vid inledningen av den sjunde kilometern gjorde jag en fartökning för att se om det kunde lossa krampen. Gjorde varken till eller från. Även vid inledningen till den åttonde kilometern gjorde jag en fartökning ner under 4:30 min/km en bit som inte heller förändrade känslan i skenbenet. Från den punkten ökade jag tempot lite successivt. Sista kilometern gick på fyra 4:30 och upploppsrakan på 3:40. Sluttiden blev 48:47. Bättre disponerat och utan skenbensproblem hade jag nog kunna kapa en eller två minuter, men jag är ändå nöjd. Målet var att ta mig under 50 minuter så jag får kliva fram några startled på Göteborgsvarvet. Om jag tolkar tabellen rätt betyder det att jag ska starta i led 9.

Ett annat mindre störande moment idag var att “kulpåsen” trycktes upp i underlivet och att jag var kissnödig hela andra varvet. Jag sprang idag i min Owayo-tight och BN3TH-kallingar. Svårt att säga om skrotumbesväret berodde på någon av dem eller en rent slump, men det har varit så ett par rundor nu. Måste nog testa BN3TH och 2XU nästa runda.

    Löpningen i siffror

  • Distans: 10000 m
  • Löptid: 00:48:47 tim/min/sek
  • Hastighet: 12.3 km/timme
  • Tempo: 04:52 min/km
  • puls: 168 slag/min
             är 88% av maxpuls och 82% av HRR
  • Förbränning: 727 cal
  • Stegfrekvens: 174 steg/min

Kommentera

Tema av Anders Norén