Blåsan jag drog på mig under foten förra helgen är inte helt läkt, men otålig som jag är tejpade jag blåsan och gav mig ut på en löprunda idag.

Det såg soligt och fint ut. Ett par plusgrader. Tog min softshelljacka, pannband och vantar, men lämnade löparvästen hemma då jag bara tänkt ta en kort lugn testrunda.

Solen sken mellan träden och gnistrade över den isbelagda sjön när jag skuttade fram mellan de kletiga delarna på grusvägen. Jag blev muntrare och muntrare allt som jag sprang och farten steg. När jag nästan sprungit en kilometer var jag nere mot fem blankt och det började bli varmt i kläderna. Tänkte att jag nog borde slå av på farten och njuta av vädret.

Sänkte tempot, men när jag kom till en liten nedförsbacke kändes det fel att bromsa. Jag fick feeling och började springa fortare istället. Och så fick jag infallet att istället att ösa på denna kilometern och ta ett nytt beslut efter det. Så jag kutade på i högt tempo och sprang den andra kilometern på 4:32.

Det här fick mig att bli jättevarm och svettig så jag tog av mig vantarna och pannbandet. Fortsatte spring in i bokskogen i 5:30-fart. Vände vid trekilometerspunkten och fortsatte i samma tempo tillbaka hem.

Tejpningen fungerade för blåsan sprack inte. Får väl fortsätta med att tejpa den så jag kan springa tills den läkts helt. Tråkigt att inte vara helt hundra nu när den trevligaste säsongen kommer, så nu ska jag vara smart och ta det försiktigt med foten.