naturligasteg

Steg för steg, krona för krona, en löpares kamp mot cancer

halka, Joe Nimble Softtoes, känsla = normal, kyla, mörkerlöpning, Tester och åsikter om prylar för löpning, träningsdagbok, vinter

Sen start, halka och microtest av löparskor

Jag åt odisciplinerat mycket kolhydrater och gluten igår. En pizza vid lunch och spagetti till kvällsmat var mer än min mage tålde så jag sitta på toa hela kvällen. Det betydde att jag inte kunde göra min tänkta testrunda för vaden. Följde av det blev att jag varken var säker på min mage eller vad skulle klara av en dryg mil med löparklubben idag. När jag dessutom fick veta att det skulle springas trail i mörkret kom det en osäkerhetsfaktor till. Fivefingers i mörkret kan sluta med brutna tår alltså skulle jag behöva ta mina Trailroc235(som jag är kluven till) eller chansa på min nya Joe Nimble. Under dagen hade vi fått lite snö idag, det uteslöt mina Fivefingers från ekvationen för mina Bikila är för hala på snö och is och Lontra LS som jag vet funkar bra i snön, ja, de var helt enkelt för stela och obekväma mellan mina ovana tår så de tog jag av mig bums. Då kom jag på att det var onsdag idag och allämnhetens löpning. Inomhus var alltså ett alternativ idag.

Efter mycket velande beslutade jag mig för att göra ett test med mina Joe Nimble och springa bort till löparklubbens samlingsplats. Om vaden eller skorna visade sig inte funka kunde jag ju bara vika av och vända. Kom jag fram kunde jag haka med gruppen en lite bit bort innan de vek in på stigarna. Det kändes som en bra plan. Passade också på att snöra på mig min nya Salomonväst för att prova hur den skulle kännas med bara en halvfylld softflask. När jag fyllt en flaska till hälften visade det sig väldigt bökigt att få ner den så jag ändrade mig och fyllde den helt. Då såg jag att klockan var 17.50 så drog på mig västen och skorna och började springa iväg innan klockan hittat GPSsatelliterna.

Kanske omgående halkade jag till. Sprang tassande ett par hundra meter innan klockan hittade sin plats i världen så jag kunde slå på löparläget. Jag försökte springa lite halvfort för att inte bli allt för sen till mötesplatsen som ligger nästan exakt två kilometer bort från mitt hem. Det funkade inte så bra för jag halka till ganska ofta när jag steg på en isfläck eller en fläck hårdpackad snö. Det var för mörkt för att jag skulle ha möjlighet att titta på klockan och se hur jag låg till i förhållande till den utsatta tiden. Hade jag gjort det hade jag insett att det var ett döfött försök. Enligt min logg nu hade jag kommit iväg lite över 17:51. Jag hade alltså behövt snitta under 4:30 för att hinna i tid. Det är jag inte tränad för att fixa ens på bra underlag nu. Nu var underlaget halkig snö och lite motvind.

Efter att kämpat på bra mot halkan kom jag fram till mötesplatsen 18:02 och möttes av en ensam flagga. Jag tog mig upp till flaggan och spanade bortåt i riktningen jag gissade de hade gett sig av, men såg ingen. Efter 10 sekunders funderade över detta bestämde jag mig för att ge mig av i riktning mot slottet och barnsjön. Planen hade varit att haka på gruppen ett par kilometer och sen vika av hem. Om de hade väntat in typ en minut extra, hade en minuts försprång, gruppen slöjoggade och pratade i 6 min-tempo och jag spettade iväg på mitt max skulle jag eventuellt hinna ikapp dem på ett par kilometer. Då skulle jag vika av. Det skulle ju vara rätt meningslöst.

Ähh, Jag kunde likaväl springa åt det hållet ändå, tänkte jag och drog iväg. Skulle vara intressant att se om det var en större grupp eller typ bara en eller två pannlampor guppande långt framme. När jag kom till sjökanten och kunde se diagonalt över en vik tyckte jag mig se en grupp löpare på vägen på andra sidan. Hmm, var det inte ett par röda jackor? Såg ut som det. För tillfället sprang jag på en halkfriväg och nu blev jag nyfiken. Så jag drog upp upp tempot rejält och tog upp jakten. När jag rundat viken några hundra meter senare hade gruppen antingen vikt av in på campusområdet eller försvunnit in i skogen vid Teleborgs slott. Jag sprang in på campus så jag kunde se ner mot slottet, såg ingen, gav upp och satte kurs rakt hemåt. Sänkte tempot till en fart som kändes lite småjobbig, men inte pressande hög. det visade sig att det tempot i halkan landade på nästan prick 6 min/km. Lite bakhalt sänker tempot rejält.

Första testet av Joe Nimble Softtoes som vinterskor

Detta var min hittils längsta runda i Joe Nimble Softtoes protected så nu vet jag lite mer om hur de är som vinterskor. Slutsatsen är att de är riktigt varma. Idag var det minus 3 grader och lite blåsigt. Jag hade ett par lite tjockare strumpor i och jag svetttades om fötterna. Den andra slutsatsen är att trots att sulan från Vibram är grovt mösntrad och har dobbar är är den inte alls bra på packade snö och på is ger den nästan inget grepp alls. Inget toppbetyg alltså. Idag sprang jag ungefär sex kilometer och jag fick inga större besvär i hålfoten eller på något annat sätt så som löparsko rent allmänt finns det ett visst hopp för att de faktiskt kan fungera som alternativ för Fivefingers. Ska bli spännande att testa dem på en riktig långrunda framöver.

    Löpningen i siffror

  • Distans: 5970 m
  • Löptid: 00:34:40 tim/min/sek
  • Hastighet: 10.33 km/timme
  • Tempo: 05:48 min/km
  • puls: 160 slag/min
             är 83% av maxpuls och 76% av HRR
  • Förbränning: 450 cal
  • Stegfrekvens: 175 steg/min

Kommentera

Tema av Anders Norén