naturligasteg

Steg för steg, krona för krona, en löpares kamp mot cancer

fightcancer, inomhuslöpning, intervaller, känsla = lätt, NaturligaStegsEgnaKläder, naturligastegsfemmamotcancer, Owayo, TelekonsultArena, Växjö löparklubb, Vibram Fivefingers Bikila LS

Nervös start på mitt nya offentliga löparjag

Telekonsult Arena efter passet

I tisdags kom mina egendesignade löparkläder från Owayo. Det var nervöst att öppna och kolla om jag beräknat storleken rätt för det finns ingen returmöjlighet på egen design. De funkade, jackan sitter som en smäck och Tshirten fungerar också, lite mindre hade varit perfekt, men jag var rädd för att få för liten så jag tog säkra alternativet en storlek upp. Kommer nog att beställa en till i mindre storlek.

Med de nya kläderna sprang jag en första runda i mörkret i förrgår, men i kväll gick jag all in på att synas och hoppade in på Växjö löparklubbs julaktivitet med intervaller inomhus i Telekonsult Arena. Huvudskälet till det var så klart att jag ville se hur klubben fungerar nu när jag tänkte gå med nästa år. Sugen på lite sällskap och så jag bestämt mig för att synas så mycket som möjligt för att stötta kampen mot cancer. Kommer att försöka springa lite lopp också nästa år. Kommer kanske att bli trixigt med min instabila mage, men om jag är disciplinerad med och äter ris bör det kunna gå. Så räkna med att se mig mycket mer framöver.

Gårdagens runda var en nervös affär. jag har inte sprungit några korta intervaller sedan före millennieskiftet och aldrig inomhus. Dessutom bland andra som till exempel juniorer och stavtalanger från friidrottsklubben. Snacka om att sticka ut. Det blev fem intervaller på Mondobanan. Vi var bara fem löpare från klubben från träningspasset. Ordföranden Roland, en yngre kvinna som jag med min namnafasi i min publika nervositet glömt namnet på samt två äldre herrar. De två veteranerna höll sitt eget tempo. Jag hakade på ordföranden och kvinnan. 

Under uppvärmningsvarven meckade jag med min Tomtom under de första två varven tills jag gav upp att spara det som löpning när den aldrig kom förbi stadiet att leta satelliter. Jag slog över den till löpband(tror jag ikonen ska föreställa) så att jag i alla fall skulle få tid och puls mätt.Det joggade något varv till innan vi gick in på löparovalen för att springa intervallerna. Instruktionen från Roland var ett varv(200meter) och sedan 29 sekunders vila innan nästa varv. Jag tänkte att det skulel bli bra om jag bara hakade på honom så fick han stå för tidtagandet eftersom jag inte hade koll på hur min klocka skulle lösa detta.

Roland gick ut, kvinnan efter honom och jag sist. jag fick oväntat mycket energi och feeling av att springa på monobana så efter en tredjedel gled jag upp jämte henne och se gled jag ikapp honom också. Det blev paus och sen körde vi samma runda en gång till och jag låg bakom honom. Det gick ganska raskt, men inte på något max. Eftersom passet hade 1 och en halv timmes tid tänkte jag att det kanske skulle bli typ 30 varv så och fruktade att det skulle bli superjobbigt i den här farten. Kändes som det gick i 4 min/km. Innan nästa varv sa Roland i vilan att han skulle springa fem intervaller och sedan lite stilla utanför runt banan efter det. Ok, bara tre till tänkte jag. Då ska jag öka lite. Så mitt på nästa varv gick jag förbi honom och sträckte ut lite på slutet. Ingen max fart, men det kändes som det gick fort och jag hörde någon av friidrottarna ropa nåt i stil med “Bra gubbar dra på , heja.” Det livade upp lite också när jag gled över 200linjen. Sen stannade jag och väntade in de andra två. Han fick starta nästa varv och jag gled om i kurvan och sträckte ut. Det här var ju rätt kul, men nu började det bli lite jobbigt.

Under sista varvet hade det kommit in en väldigt lång(typ 190cm) tjej som uppenbart var någon av friifrottseliten. Hon sprang med normsteglängd. Jag blev nyfiken på hur snabbt hon sprang. Så när Roland glev av blev jag nyfiken på hennes tempo och hakade på strax efter när hon startade sin nästa intervall. Nu sträckte jag ut på stegen från början. Jag kan ingenting om vad min kropp tycker om distansen 200 meter så jag vågade inte gå ut i max från början, men fort drog jag på. Tog jag in lite på henne? Jo, det gjorde jag nog. När jag gick ut efter andra kurvan in på rakan var avståndet konstant så jag höll samma tempo. Enligt min oprecisa klockning gick det varvet på 39 sekunder. Översatt till tempo cirka 3.15 min/km. Kul trodde inte jag kunde springa så fort alls längre och hade jag vågat maxa hade jag nog kunna fila ett par sekunder till. Speeden finns alltså kvar, nu är det bara orken som saknas. 

Sen klev jag av ovalen och sprang ett antal oräknade varv efter Roland utanför. Han hade räknat till en total distans på fyra kilometer ungefär. Så jag gjorda alltså något liknande. Fast jag har aldrig gjort nåt liknande pass med intervaller utomhus och bland folk. Det var lite kittlande. När jag kom hem konstaterade jag att min insamling till cancerfonden förutom mina 30 spänn som jag la idag fått in en hel tusenlapp. Generöst! Jag vet vem som la den, men jag tror du vill vara anonym. Tack. Nu kan jag nog gå över 2000 före nyår.

    Löpningen i siffror

  • Distans: 4000 m
  • Löptid: 00:25:00 tim/min/sek
  • Hastighet: 9.6 km/timme
  • Tempo: 06:15 min/km
  • puls: 170 slag/min
             är 89% av maxpuls och 83% av HRR
  • Stegfrekvens: 175 steg/min

Kommentera

Tema av Anders Norén