naturligasteg

Steg för steg, krona för krona, en löpares kamp mot cancer

comeback, känsla = tung, kramp i låret, sol, solsken, träningsdagbok, vår, Vibram Fivefingers Bikila LS

Nu sitter man här och dinglar löparfötterna i solen igen

Sitter här och njuter av att dingla med löpningstunga vader i solskenet. För bara en vecka sedan trodde jag varken på solsken eller löpning. Varför då?

Ibland slänger man ut sig att något varit “helt sjuuukt”. För min del har sjukt beskrivit läget sen december då jag sprang senast. Först lite vanliga förkylningar, större delen av februari låg jag inlagd på lasarettet och sedan dess har jag väntat på att magen ska stabilisera sig efter operation. Den är bättre, men fortfarande slår den bakut nästan varje dag. Ibland mindre besvärligt och ibland är det som en klassisk magsjuka. Den här morgonen började med lättare besvär i magen, men framåt lunch kändes det stabilt.

img_4695“Solen skiner, det är söndag och förutsättningarna kan knappt bli bättre. Det får bära eller brista.”, tänkte jag. Med risk för totalt maghaveri närsomhelst var det tvunget att få med mig toapapper för med va 40cm mindre tjock/ändtarm har jag inte riktigt möjlighet att “knipa”. Så trots 20 grader och sol fick det bli jacka på och en packe näsdukar i fickan.

img_4694Det var härligt att gå ut i mina Fivefingers. En skön lätt frihetskänsla. Gick ner till sjön och börja springa lite lätt. Magen bubblade och fes nästan omgående och jag blev orolig att det skulle kollapsa för varje steg jag tog. Jag klarade av hundra meter. Tvåhundra gick också. Vågar jag springa femhundra innan jag vänder? Kollade tempot på klockan. 5:25! Oj, det är nog för fort. Saktade ner lite, men magen fortsatte att kännas orolig.

Kom fram till mitt femhundramärke, magen kändes varken bättre eller sämre. Det var förvisso väldigt mycket folk uten och gick och cyklade på den nybreddade grusvägen. Men jag har kutat på “toa” ner i vassen här förr så what the fuck det läser sig nog även om magen skulle haverera tänkte jag och fortsatte springa.img_4697

När jag kom fram till tusen metersmärket tänkte jag inte så mycket på magen för nu kändes de nästan lite som en kallsup i lungorna. Tungt och konstigt. Blev nyfiken på om det obehaget skulle bli värre eller försvinna och fortsatte.

Det lättade gradvis allt eftersom jag sprang. Vände efter två kilometer och jag kände mig allt mer lättad och mindre orolig. Den sista kilometern på väg hem hade bröstkänslan försvunnit, men vaderna tunga blev tyngre och tyngre så det kändes helt perfekt lagom att rundan var slut där. När jag satte mig ner för att andas ut krampade låren ihop så jag fick stappla hem. Gjorde det med ett leende för det gick totalt sett bättre än jag hade hoppats. Så nu sitter jag här och dinglar glatt med mina tunga ben i solen.

img_4702

    Löpningen i siffror

  • Distans: 4030 m
  • Löptid: 00:23:27 tim/min/sek
  • Hastighet: 10.31 km/timme
  • Tempo: 05:49 min/km
  • puls: 165 slag/min
             är 86% av maxpuls och 80% av HRR
  • Förbränning: 302 cal
  • Stegfrekvens: 174 steg/min

Kommentera

Tema av Anders Norén