naturligasteg

Steg för steg, krona för krona, en löpares kamp mot cancer

benhinneinflammation, Craft vintertights, halka, kyla, Löpning, motvind, pulsmätare, pulsmätning, Runmeter, snö, träningsdagbok, Vibram FiveFingers Lontra LS, vinter

Inte roligt

snöfanBlev på ett tväruselt humör när jag kom ut i snöyran vid lunch idag. Kastade ut ett blogginlägg i affekt från iPhonen. När jag kom hem från jobbet hade den arga energin förbytts till trött nedstämdhet, men jag gav mig ut. Startade i åttaminuters sömngångarlufs första tvåhundra meterna medan jag försökte få till ett foto som gjorde snöfallet rättvisa. Gick inte alls. Hur kan det komma sig att fullt snöfall knappt syns alls i bild?

Började springa i normalfart. Efter ett par hundra meter halkade jag till lite. Den tunna lösa snön var riktigt förrädisk. 99 steg av hundra var inget problem, men när det väl släppte i ett steg fanns inget grepp alls. Läskigt. Försökte hålla mig på grusade partier på asfalten. Efter första kilometern kändes höger skenben sisådär och vaderna småsega. Andra kilometern i uppförslutningen var som ofta tung. Blev förbannad på hela grejen och bestämde mig för att göra detta till en kort runda och satte iväg i maxfart med riktning hemåt. Kände att jag halkade till i vart och vartannat steg, men öste på ändå. Efter femhundra meter övergick ilskan i dunkande puls och trötthet. Kastade en blick på iPhonen för att se farten, men skärmsläckaren hade gått på. Petade på displayen för att väcka Runmeter, men den reagerade inte. Slickade på vantspetsen och klickade igen. Fick upp anteckningar. Efter ännu mer irriterat fumlande fick jag bort anteckningar och upp Runmeter på displayen. Appen visade 4:24 min/km och jag insåg att jag säkert tappat farten när jag fumlade med iPhonen. Blev lite sur och sprang några steg i mellanfart, men tänkte sen – fan heller, jag ska göra en bra kilometer i alla fall! Ökade farten trots bakhalt, motvind och snöyra. Hörde inte tiden för tredje kilometern när jag sprang, men det kändes för jobbigt att kämpa vidare i maxfart så jag sjönk tillbaka till femminuterslunken igen. Funderade på om formen är dålig eller om det beror på halkan och kylan att jag inte kan springa fort ens kortare sträckor nu. Ser nu i efterhand att första halvan av tredje kilometern gick på 3:40 min/km, snittet för hela blev 4:10 och pulsen låg på 177 bpm. Inget fel med tempot i sig, men det känns inte bra att energin försvinner så fort. Sista kilometern gick på fem och pulsen sjönk tillbaka till 170. Det brukar alltid finnas något som känns roligt varje löprunda, men idag var jag arg mest hela rundan. Fan, vinter försvinn!

3 Kommentarer

  1. Förstår frustrationen. 🙁
    Men försök ta det lugnt. Även om kort och intensivt är bra i övrigt, är det väl rätt slitsamt om man känner av skador?

    • Jag vet inte vad det är för en tjatig småskavank som stör i höger skenben, men det blir varken bättre eller sämre så jag håller igång lite. Hade tänkt springa längre och långsammare, men vädret tog knäcken på mig så jag ville bara hem efter ett tag därav maxningen.

  2. Fanny

    Hej! Mitt namn är Fanny Ernestrand och jag är redaktör på magasin G. Jag har en fråga till dig, skulle du kunna kontakta mig på fanny.ernestrand@smp.se Tack! Trevlig helg! //Fanny

Kommentera

Tema av Anders Norén